Åh våran snygging är "hemma" över helgen.
Tessan och Jimmy skulle iväg på kryssning så dom frågade oss för ja säkert 3-4 månader sen om vi kunde passa Loke. Självklart sa vi eftersom vi ändå skulle vara hemma.
Det är mysigt att ha den lille (läs stora) busen här.
Han är verkligen inte som någon annan hund...
Han är nog den ända hund jag vet som älskar att ligga ute i solen.
Han kunde ligga med mig ute på balkongen och sola en hel dag och sucka högt när jag bad han gå in och dricka.
Samma sak på stranden, var han inte i vattnet så sökte han solen trots att man jagat skugga åt honom.


Efter att Tessan lämnat honom och jag gått på toa,
(självklart följde Lilla A med mig för lite rädd var han för alla Loke-Pussar)
så gick vi in i vardagsrummet och där stog han och kikade ut genom fönstret.
Det var en hund som busade utanför och självklart ville han vara med.


Men en läskig sak som hände när vi va ute och gick var att när vi gick på Öb:s gamla parkering så kommer det en älg kalv gående rakt över vägen, genom lilla skogsdungen mot oss. Jag blev helt skakis i benen och kände sånt himla obehag men jag lyckades sick sacka mig smidigt (halt och jäklig) mellan alla bilar som stog parkerade på loppisen så Loke hann aldrig se eller vädra efter den.
Loke är som så många vet väldigt stark och man har ju glömt hur man ska hantera honom på bästa sätt, med barnvagn och allt. Jag tror inte han skulle vilja älgen något illa utan markera liksom. Han spänner upp sig för han ska skydda dom han är med. Som på kvällarna när man va ute och gick en lång sväng och det kom ett gäng med svarklädda killar så morra han, gick framför och blåste upp sig för att visa att dom inte skulle tänka tanken.
Hehehe.... Fast det var skönt, man var sällan rädd.

Åter till älgen,
det kom folk springande som ville fota älgen mm.

Stadsmänniskor???

Jag tyckte synd om älgen även fast dom är lite läskiga, spec när man har hund.
+ att man inte visste om det skulle komma flera. Den hade tydligen gått på gångvägen bakom vårat hus berätta grannarna.