Idag blir den här lilla busungen 8 månader, men det får han fira med storebror, farmor och kärleksfarfar Jonas uppe i sundsvall för dom är kvar där hela veckan. Skönt men man saknar dom massor..
Konstigt det där.

Theodore utveklas verkligen varje dag, han håller i sig och går runt möbler. Lyssnar till sitt namn och om man frågar var ex Alexander, bordet, lampan mm är så tittar han åt det hållet.
Han fösöker sig även på att stå själv fast det kan han inte ännu så han ramlar på rumpan efter kanske 5-6 sekunder men övning ger färdighet som det heter.


Finns det någon finare än kärleken till sina barn?